Habib Alraii tar emot oss i sin ateljé i Dals Långed, klädd i vit rock med färgrika fläckar. Som en palett. Jag förstår genast att hans konstnärsstil passar i vårt projekt. Vi är i samma båt, med andra ord.

Han säger att i sitt arbete följer han bara sina  känslor utan att planera något. Berättelse är inte viktigt för honom i hans konstverk. Plastisk konst och relationer mellan form och färg är däremot det centrala här. Han jobbar med flera alster samtidigt, alla i olika karaktär och teknik. Det är precis i min stil, tänker jag. Jag kallar mig för impressionist, fast jag är ingen bildkonstnär.

 

Bokstäver kan vara också plastiska former. Vad ser man på den här bilden?

Rötter, rotsystem, svampar, mycelium; jorden som ett  system i sig. Den mänskliga hjärnan, full av information. Massa tankar, som ska regna från himmelen. Många intryck från olika system. Kulturregn. Kanske en ballong med korg där det sitter osynliga resenärer?

”När jag målade denna tavlan  då tänkte jag bara på formen, säger Habib. Det hade inte varit samma om jag hade använt helsvart färg på bokstäverna.” 

 Han använder gärna tidningspapper och spikar i sina kollage.

”Lite våld”, ler han och pekar på spikarna. Vissa alster påminner mig om Munks ”Skriet”. 

Habib Alraii ska ställa ut på konstvandringen i maj. Och i juli på Not Quite. Hoppas att vi ska mötas på vår utställning också i slutet av maj. I samma båt, säger vi.

/TP